- emeliestenström

Tänkte nu göra ett ganska långt inlägg som bara kommer att handla om Blackan(även lite om droppis i slutet). Varför hon inte blev inriden redan som 3-4 åring, och om hennes humör & personlighet. Tänkte alltså dra hennes historia från början .

Redan när hon var några dagar gammal märkte man att hon var speciell. Hon var inte som alla andra fölungar som kommer fram och var sociala. Hon drog sig undan och kom absolut inte fram i boxen när man ville hälsa på henne. Mycket berodde nog på hennes mamma (Magic Mist) som egentligen var en riktig bitch & nästan höll  henne undan från oss.

Efter ungefär 3 veckor hade hon inte hälsat på oss än, utan höll sig bara till sin mamma. Då fick vi tipset om att man helt enkelt bara skulle "ta henne"& typ mordhålla henne tills hon accepterade oss människor. Det gick väl sådär men det gick i alla fall att hälsa på henne nu. Efter som tiden gick så blev hon väldigt självständig och gick ifrån sin mamma i hagen & brydde sig inte det minsta om att bli lämnad kvar.

När hon var 6 månader ungefär blev hon antingen sparkad av hennes mamma eller droppans mamma vid käken. Detta var inget vi märkte av precis när det hade hänt. Men efter några veckor såg vi att hon hade stora varbölder som sprack på utsidan av käken. Då visade det sig att hon hade massa krossade tänder..

Jättekul, hon som redan var livrädd för människor var nu tvungen att åter igen mordhållas eftersom hon var tvungen att ta sprutor varje dag i några veckor. Där började hennes skräck för människor bli värre & för veterinärer borde jag nog tillägga.

Det tog ganska lång tid innan hon hämtade sig efter allt detta som skett & olycksfågel som hon är var det nu dags igen. Precis när hennes mamma hade åkt och hon nästan var 1 år gammal så skulle min mamma gå in iboxen till henne och antingen ta på eller av grimman(kommer inte ihåg) Då vänder hon upp arslet mot mamma och precis när mamma hunnit ut ur boxen sparkar blackan bakut och fastnar med båda bakbenen i gallret och blir hängandes. Jag var helt säker på att hon skulle bryta varenda ben i kroppen. Men när hon hängde där så greps hon väl av någon slags panik och låg blixt stilla. Mamma lyckades få bort ena hoven. Men det andra satt fast. Jag sprang in och hämtade pappa som med all sin kraft lyckades slå bort den andra hoven. Tack och lov så gick allt bra.

Hon fick ett skärsår på ena benet och vi visste att vi inte kunde ringa till veterinären för det skulle knäcka hennes psyke totalt. Vi lyckades få på jodopax och så fick det läka ihop. Därför hon har vart så otroligt rädd om sina bakben.

När det var dags att börja hålla på med henne ordentligt och verkligen börja "uppfostra henne" borsta, lyfta fötter, ja hantera henne. Då mitt i allting var min mormor och morfar med om en tragisk bilolycka och ingen av dom klarade sig. (Det var när vi hade vart iväg på tävling i Eken med Dida & Petronella). På vägen hem skedde olyckan & jag och min mamma kom alltså efter. Vi såg inte själva olyckan för vi kom ca 4 min efter. Men mosade bilar, blinkande lampor, poliser och ambulanser kommer jag ihåg.

Ärligt talat så kan jag säga att jag faktiskt inte har en aning om vart dom nämsta åren efter det tog vägen. Hela våran familj levde som i en bubbla och den var svår att ta sig ur. Dagarna bara gick. Jag tävlade oerhört mycket med mina ponnisar och storhästarna lades på hyllan. Mamma fick städa ur ett helt hus ensam och ta reda på alla saker och jag var alldels för liten för att själv ta hand om "storisarna".

Tiden gick och jag forsatte med mina ponnysar och fokuset låg på dem under hela ponnytiden. Jag ville verkligen få ut det mesta av den & därför tyckte inte jag att det var viktigt att börja med mina storhästar då.

Det var egentligen inte förns förrförra vinter/våren som vi började att hålla på med blackan ordentligt. Jag började smått att "sitta" in henne i boxen för det var det ända stället som hon var trygg på.
Började rida på lina(vilket jag gjorde extremt länge eftersom jag var livrädd för henne.) Till slut vågade jag rida utan lina även fast att jag var totalt jävla asrädd.

Vilket gjorde att jag inte ville rida på henne mer eftersom jag tyckte att hon var helt körd i huvudet.
Efter ett  läger vi hade så var det några som´sa till mig att det inte fanns någon annan utväg en att jaga henne med långpisk för att sluta stegra sig och hålla på. Eftersom jag är emot allt som har med hårda metoder att göra (även om det i vissa fall är nödvändigt) Det var i alla fall då jag bestämde  mig för att jag skulle vinna över henne!

Detta var alltså någon gång på våren där som jag till slut vann över henne och slutade vara rädd för henne. ( Dock så hade hon en vargtand som spökat ganska länge vilket gjorde att bär jag tog i höger tygel gjorde det så ont i hennes mun och hon blev dum, när den tanden väl var borta så forsatte hennes beteende) Det har tagit lång tid för mig att få en riktigt uppfattning om henne hur hon egentligen är. Ridningen går verkligen hur bra som helst nu och hon kommer några snäpp upp på stegen för varje dag som går.

Nu till lite mer problematik kring henne. När hon var 2-3 år & skulle iväg på bete så totalt vägrade hon att gå på transporten.. Droppan gick in på en gång men blackan bara totalvägrade. Till slut fick vi ta en jacka kring hennes huvudet och mer eller mindre lyfta in henne.

Sen har vi väl mer eller mindre försökt lastträna henne under årens gång i perioder utan att lyckas. Varken jag eller mamma hade väl någon vidare motivation till att ens försöka..

Men nu senaste halvåret så har vi verkligen försökt eftersom hon vart så himla fin i ridningen. Men vad ska jag med en fin häst hemma om man inte kan utnyttja hennes kapacitet liksom..

Men när vi försökte så var det de här igen med att hon är så himla bakskygg. Hon gick på transporten men så fort som luckan skulle upp så kastade hon sig i ren panik ut igen..
Även när hon skulle ha täcke för första gången i hagen och den här "svansremmen" som alltid sitter där på täcket som vi inte ens lade märke till. När hon går ut i hagen och börjar trava iväg och rämmen duttar till henne och hon märker att det bara fortsätter. Jag kan säga att jag aldrig i hela mitt liv sett någon häst som haft sån jävla panik. Hon SPRANG & SPRANG bracha igenom sammanlagt 4 staket innan hon lugnade ner sig igen och vi fick tag i henne.. Men efter den händelsen så accepterade hon täcket och att remmen duttade till henne ibland.

Nu tillbaks till lastningen. När vi väl fick in henne och upp luckan en gång så sparkade hon med sina bakben i ren panik typ. Efter det vi hade sett i hagen så var vi extremt rädda över att det skulle hända något i tranporten. vilket ledde till att vi kom av oss i lastningen igen..

Så sanningen är att hon åkte tranport för 3 gången i hela hennes liv för bara ett par veckor sedan..

Men det har tagit lång tid för den här hästen att mogna. Visst att vi är OTROLIGT SENA men det finns faktiskt förklaringar som ni har läst.  I detta fall är jag inte säker på att det skulle vara något negativt heller. Hon har faktiskt inte vart redo & om jag skulle börjat hålla på med henne när hon var tre-fyra år så tror jag absolut inte att hon hade blivit samma häst som hon är idag. För när hon var så gammal var jag absolut inte redo att rida in någon häst. Jag hade inte den kunskapen. Jag hade nog inte gjort mycket rätt i min ridning på en unghäst då.

Eftersom hon inte gick att lasta så gick det ju inte direkt att skicka iväg henne till någon som kunde rida in henne. Inte för att jag tror vi skulle gjort det ändå. Med tanke på hur speciell hon varit under åren.

Man måste ta henne på rätt sätt och alltid ha henne på sin sida.. Ett exempel - När vi skulle lasta henne i tordags innan träningen så gick hon inte på på direkten & till slut tänkte både jag och mamma att vi bara tar fram en långpisk för att "rama" in henne lite. Utan att vi ens kommit i närheten med spöt så stallde hon sig rakt upp och slet sig två gånger. Då måste jag bara tillägga att hon aldrig ens har blivit rörd med en långpisk. Men som sagt den metoden funkar inte. Dom som har sagt till oss att hon egentligen bara behöver ha riktigt mycket "stryk" för att sedan gå på transporten har så HIMLA FEL. Vi vet vad som funkar för henne. När vi skulle åka hem med henne från träningen i torsdags så gick hon på nästan direkt & hon var så lugn hela tiden.

Jag vill bara att folk ska veta hur det ligger till & jag skiter fullständigt i vad folk tycker om hur vi har gjort med henne och att hon inte kommit ut och börjats träna ordentligt förns nu. vafan nu är hon ju snart på G liksom. Något som jag alltid har sagt är att "Kommer hon bli bra så kommer hon bli bra ändå, då spelar det ingen roll om vi börjar nu eller om vi börjat med henne när hon var 3". Tror faktiskt att jag har rätt på den fronten.

Jag menar hur många 7-8 åringar är inte redan utslitna och behandlade flera gånger eftersom dom tagits så hårt från början (Gäller såklart inte alla) Den risken finns ju iaf inte hos mina hästar och förhoppningsvis kommer dom hålla i fler år som "Äldre" på hoppbanan.

Nu har jag suttit och skrivit denna text i år & dar, men folk som har/haft funderingar på henne vet nog lite mer nu och får höra allat från min sida. Har ni frågor så är det självklart okej att fråga.

Men jag är så glad över att vi kommit till den punkt där vi står idag. Från att jag inte ens haft någon uppfattning om hur hon är som häst fast att hon till och med föddes här, till att idag ha ett så starkt band till varandra. Jag har heller aldrig haft någon häst som är så gosig som hon är. Hon ställer sig och trycker sitt huvud mot ens axel och andas tungt in ens öra. Kanske inte låter så trevligt, men det är så mysigt & man känner verkligen hur mycket hon litar på en.

Jag tror på denna häst så oerhört mycket hon har verkligen kroppen/kapaciten för att lyckas egentligen i vilken gren som helst. Hon är lättlärd så jag tror att hon skulle kunna bli en perfekt dressyrhäst om man skulle vilja det. Men eftersom det är hoppning jag håller på med så ska jag försöka få ut det maximala på den fronten.

Vägen uppåt kommer inte att vara lätt & vi kommer säkert stöta på massa hinder på vägen, med hennes humör och temprament vet man inte hur det kommer att sluta. Men det är en otrolig utmaning och det är en utmaning som jag verkligen ska klara!

Har missat massor i den här texten som kanske egentligen borde ha stått med. Jag vet även att den blev sjukligt lång och ganska rörig, men det är ändå en förklaring till varför det blivit som det blivit & varför det är som det är idag. Jag har även skrivit det här för min egen skull och jag förstår om INGEN orkat läsa allt detta. Men det känns kul för mig, så att JAG kan gå tillbaks och läsa detta om kanske några månader, år eller liknande.

Det här är även en förklaring till varför inte droppan är igång eftersom hon har vart med i samma process fast att det ändå har en massa andra olika anledningar när det gäller henne. Vi två har aldrig gått ihop. Jag har inte tyckt om henne över huvud taget, tyckt hon vart korkad,dum osv osv. Jag har aldrig gett henne chansen att visa vem hon är.

Sen har det även med att jag flygit av henne nästan alla gånger jag suttit på henne eftersom hon gör så otroligt oväntade saker och är så snabb i sina rörelser att man inte har en chans att sitta kvar.

Det är väl inte förns nu som jag börjat acceptera henne och verkligen försökt lära känna henne. Vi har faktiskt börjat bli lite mer kompisar nu & jag känner mig snart redo att ta tag i ännu en utmaning. Men just nu har vi faktiskt valt att fokusera allt på blackan för att verkligen komma igång med henne. Sen har jag även Bärran och Petro som tar upp mycket tid. Jag går i skolan & har mycket plugg vilket gör att timmarna inte heller räcker till.

Nu vet ni även om varför droppis inte är igång och det är därför hon inte är med här så mycket på¨bloggen. Men förhoppningvis kommer ni få börja läsa om henne snart! Då jag faktiskt tänkt ängna hela höstlovet till hennes del så får vi se vart det leder. Hon är faktiskt en himla fin häst så det ska bli spännande, dock är jag inte direkt säker på att hon kommer hålla även fast att hon inte blivit riden någonting. Men allt den hästen har vart med om så vorde det ett mirakel om allt stod rätt till liksom ;d. Hon har gjort bakåtkullerbytta ur tranporten. Hoppat ut från en box, fått en boxvägg över sig & sprungit så fort i hagen hur många gånger som helst så att hon till slut stupat... är har ni droppan i ett nötskal ;D

Nu vet ni om varför vi inte börjat med dom under årens gång................................... och fuck you till alla som har negativa åsikter kring dettta. DET ÄR SOM DET ÄR & NU GÖR VI DET BÄSTA AV SITUATIONEN :)!

OKEEEJ NU ÄR JAG KLAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! om någon orkat läsa allt detta så är nog den människan inte helt frisk ;)) fast jempis jag hopppas att du läst allt :D

Magic Mistery (Blackan)