huihiuhui
Hello
Missade skolan idag kan man väl nästan säga.. Försov mig som en liten toker & hade redan missat idrottslektionen & eftersom jag bara hade en lektion till så hade jag hunnit in precis till engelskans slut, ganska värdelöst.
Sitter dock och pluggar just nu iaf. Lite naturkunskap och skriver även på mitt svenskatal. ååh jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra. Jag har typ valt rubriken ta vara på livet, man vet aldrig när det kan ta slut. Så tänkte jag prata om min mormor och morfar som helt plötsligt bara försvann från mig. Vi var på väg hem från en tävling med petronella och dida i tansporten. Mormor och morfar var med som vanligt och hejjade på mig. Vi stannade på donken på vägen hem & sen rullade vi hemmåt. Den enda skillnaden var att mormor och morfar åkte direkt från mcd medans jag sprang in på macken och köpte tuggummi.
När vi kommer till katrineholm rullar vi ner för en liten backe och då får vi se massa blinkande lampor, ambulanser, brandbilar osv. Var väl inte så mycket mer med det innan det slog mamma att dem var före oss. Hon tar upp mobilen och ringer till morfar. Mobilsvar. Hon rusar ut och springer mot olycksolatsen, där blir jag emelie 11 år kvar i bilen med varningsblinkerna på. Det tar lång tid och ingen mamma kommer tillbaka, jag kliver ur bilen och klättrar upp i ett dike. Såg då en bil som liknade deras. Jag började skaka, inte av att det var flera minusgrader, jag var i chock jag började förstå att det var dem som hade krockat.
Mamma kommer tillbaka skrikandes, krossad, föörstörd & skriker att dom är döda. Fast det visste hon inte då. Efter en timmas väntan kommer polisen och bekräftar att paret i den gråa bilen har avlidit. Min mormor och morfar alltså. Dom två personer som betydde mest för mig förutom min mamma. Nu var dom bara borta. Utan förvarningar, sjukdomar eller liknande.
Även om det kanske inte fick mig just då att inse att livet verkligen är något man måste ta vara på, så är det något som har kommit med tiden. Det är det jag vill få ut med mitt tal. Att man inte borde lägga så stor vikt på små saker. Jag tycker man ska leva fullt ut varje dag. För du vet aldrig när det kommer att ta slut.
Hoppas bara att jag inte kommer bli nervös och inte få ut något av talet liksom. Glömma flera rader osv. Men förhoppningsvis kommer det nog att bli bra!
Världens bästa Mormor!!!!!! Glad över dem åren jag fick mer er.
